Vi hade flyt med löpet...
Accsa var väldigt irriterar på sitt tikskydd som hon aldrig tidigare bekymmrat sig om... Denna gången försökte hon "springa ifrån" sin bakdel, såg mycket lustigt ut. Nu har hon slutat bry sig och jag är tacksam över att hon aldrig försöker plocka av sig skyddet.
Denna veckan har jag kört lite lydnad och i torsdags körde vi skydd i Borlänge. Det var bara vi och Bettan som var där. Eitel Hammarström kom och tittade lite när vi körde, han har Körnmeisters Inki som är mamma till Accsas Farfar. Han sa att han såg att det fanns en hel del likheter. Eitel fick även figga lite åt Accsa och när han höjde ärmen och hotade lite så blev min lilla dam förbannad... Hon som alltid haft glättiga lekfulla skall visade att det fanns lite bastoner att plocka fram. Det var en ny sida, jag som alltid tyckt att hon varit min lilla bäbis, kul att se att hon börjar växa på sig :-). Det var min förhoppning att Indras flytt skulle bidra lite till Att Accsa får ta för sig lite mer. Hon har alltid varit så otroligt lågrangad och mesproppig även inför yngre hundar.
Det känns som om hon är inne i en fas då det händer väldigt mycket i huvudet.
Daniel har tränat lite med en tjej som heter Ann och hennes kille Staffan. Dom har varsin malle-pojke, Dille & Vippe. Vi lärde känna Ann som Indras sjukgymnast.
Idag när Daniel och Ann skulle träna så kom även två andra trevliga tjejer med och körde lite skydd, Frida med sin malle Best och Kerstin med sin schäfer Elex. Det är alltid kul att lära känna nya trevliga hundmänniskor!
Nu ska familjen Högosta ha lite "soff mys" och titta på TV...
:-) Anna
Tävlings premiär!!
Klockan ringde strax efter sex och vi kom ner till Grangärde där vi skulle samlas i bra tid. Vi började med att lägga spåret. Det var väldigt långa 300m...
Vi fick vänta medan spåret låg och efter 45 min var det så dax. Accsa var superladdad och gick på väldigt fort under första sträckan. Jag hade fullt sjå att hålla koll på mig själv och den långa linan bland träd och buskar... När vi kom fram till första vinkeln så förstod jag att vi missat första pinnen. Accsa slog lite i vinklarna och stannade upp och tittade förvånat på domarna som gick med oss. Vi har dumt nog aldrig haft någon med oss i spåret tidigare, så jag är nöjd att Accsa gick så bra ändå. Vi fick med oss dom två återstående pinnarna i alla fall.
När vi var klara med spåret fick jag den sista pinnen av domarna. Accsa hade tydligen markerat den så båda domarna såg det... Men matten hade för dålig koll.
Betyget på spåret blev 7-7. Det grämde mig lite att veta att jag klantat bort 21p.
När vi kom till Ludvika BK var det dax för budföring. Accsa gick bra och fick betyg 9-9.
Jag gick och värmde upp inför lydnaden och kände att Accsa var mycket ofokuserad. Hon satte sig inte i halterna, nosade och hade mycket dålig koll på mig... Jag kännde nervositeten stiga, tänk om vi skulle nolla på linförigheten!!
Så här såg betygen ut:
Linförighet: 6,5-6 (som sagt jag var glad att vi fick betyg öht)
Framförgående: 8-7,5 (ville inte riskera något så jag gjorde dk)
Platsläggande: 8-7,5 (la sig lite segt)
Inkallande: 8-8 ( Accsa la sig ner för första gången i sitt liv när jag gick ifrån henne...)
Apportering: 7-7 (tugg samt snett sättande)
Hopp över hinder: 9-9 (satte sig lite snett)
Platsliggning: 10-10 (längsta 3min i mitt liv)
Totalt fick vi ihop 253p och en tredje plats totalt! (Kan ändå inte låta bli att gräma mig lite över att JAG missade den där pinnen...)
Jag är i alla fall mycket nöjd med våran insats!! Att Accsa skulle skötte sig så bra förvånade mig inte, men att jag kunde sköta mig som jag gjorde var över förväntan ;-).
En stolt matte fick pallplats med sin lilla prinsessa!!
Vill också gratulera min klubbkamrat Laila Mikkola och Skogabos Tilda som vann dagens tävling!
Nu har vi fått blodad tand!!
:-) A
Börja inte löpa... Börja inte löpa...
Jag inspekterar flera gånger om dagen och ännu ingen blodfläck i sikte. Jag hoppas att vi hinner tävla appellen på söndag innan löpet kommer.
Det som känns lite stressande är att hon är lite "hormonig" i skallen. I helgen när jag körde igenom lydnaden och la ett spår var hon klockren. I måndags var hon helt ofokuserad och igår var hon på topp igen. Idag har vi tagit det väldigt lungt. Gjort några hopp över hindret, annars bara gått vanlig promenad. Jag hoppas att hon prickar in en bra dag på söndag. Samt att jag kan undvika att bli allt för nervös.
Det är väldigt annorlunda i flocken efter att Indra flyttat... Även om det låter konstigt så känns det tomt och tyst trots att vi har två hundar kvar. Indra är alltid den som bjuder in till lek och kommer och "pratar". Det var fruktansvärt tungt att packa in henne i någon annans bil och se henne åka iväg. Vi fick rapporter att hon sovit gott hela vägen till sitt nya hem och redan från första stund har hon sovit gott om natten... Det är ju så med hundar, dom är ena otrogna rackare. Det är vi tvåbenta som blir blödiga...
Under helgen som var så har det bara varit hundträning under söndagen. Jag och Daniel har varit borta på svensexa resp möhippa så hundar och unge har varit hos mina föräldrar.
Det är våran inneboende A-K och hennes kille Per som ska till och gifta sig om två veckor.
Vi hade det mycket trevligt och vi i möhippegänget hade hyrt en vedeldad badtunna som vi ställt upp vid en lånad sommarstuga mitt ute i skogen intill en sjö. Det blev väldigt många bad under lördags kvällen... och även mitt i natten. Det var fantastiskt härligt att ligga i en 42 grader varm badtunna när det är 10 grader i luften och en gnistrande stjärnhimmel att titta upp på.
Dock har tröttheten suttit i väldigt länge efter helgens äventyr... Det märks att man inte är 20 längre.
:-) A
Högosta flocken förlorar en kär medlem!
Redan i sommras när vi fått Indras knä diagnos började vi diskutera hur vi skulle göra med henne. Daniel vill satsa på en ny hund att träna och tävla med i skyddet och vet att han kommer att söka första tänkbara tjänst på hundenheten. Jag har fullt upp med Accsa och sedan har vi Isa som är lite ambulerande i min släkt (min bror och far har henne ofta och jagar med). Om vi skulle behålla Indra skulle hon bli väldigt åsidosatt och ingen skulle ha möjlighet att ägna henne så mycke tid som hon behöver. Vi kan inte bara ha henne kvar för att vi tycker om henne, vi måste se till vad som är bäst för Indra.
Daniel hade en kollega som kände en familj som var ute och letade hund. Vi kontaktade dom och allt kändes väldigt bra. Vi bestämde oss för att åka ner till Fredriksberg och hälsa på och låta dom träffa Indra. Dom bodde i en villa med en stor skog framför huset och i familjen fanns tre barn två vuxna (19 & 20 år) och en 6 åring. Dom hade haft en retriver som gick bort pga ålderdom i vintras och kände att det saknades en fyrbent familjemedlem i huset. Det kändes helt rätt när vi varit där. Lisa (mamman i familjen) är intresserad av att köra kantarellsök och möjligen tävla lite lydnad. Hela familjen har ett stort naturintresse och är ofta ute i skogen, eller uppe i sjön i närheten av där dom bor och fiskar. Dom vill hitta en hund som dom kan ha med sig överallt.
Det har ändå inte varit något lätt beslut. Vi bestämde oss för att Indra först och främst skulle vara färdigrehabiliterad. Vi ville veta att det inte fanns några ytterligare problem med hennes knä. Det har känts som om det varit lång tid kvar på rehabiliteringen och vi har skjutit hennes eventuella flytt framför oss. Man så idag var det dags vi hade tid nere i Strömsholm 14,30. Veterinären och sjukgymnasten var överraskade över hur bra rehaben gått. Indra kommer alltid att ha kvar sin lite konstiga gångstil (inget man tänker på om man inte vet om det). Men hon har inte ont längre. Hon kommer att kunna springa lös igen fortsätta köras i lydnad och bruks. Det enda man ska undvika är skyddsarbetet.
Det känns väldigt bra, i våras var vi ju osäkra på om hon överhuvudtaget skulle kunna leva med denna defekt.
Nu ikväll ringde Daniel till Lisa och Mikael, Indra var mycket efterlängtad och dom ville hämta henne så fort som möjligt. Dom kommer imorgon, det är väldigt blandade känslor. Vi vet att Indra kommer få det toppen i sin nya familj. Hon kommer få mycket mer stimulans och träning än vad vi skulle ha möjlighet att ge henne. Men ändå rinner tårarna, i våras trodde vi att Indra skulle L-testas, bli färdig räddningshund och ha ett aktivt tävlingsår framför sig. Sedan hoppades Daniel på att i framtiden kunna få använda henne i tjänsten... inget blev som vi tänkt oss.
Det känns helt overkligt att packa ihop hennes saker och veta att hon tillbringar sin sista natt hos oss.
Indra är verkligen en riktig personlighet, hon kommer lämna ett enormt tomrum efter sig!
Nu ska vi gå ut på vår sista kvälls promenad...
/A
Operation uppgödning...
Även fast hon fortfarande ser ruskigt smal ut har hon säkert ökat två kilo senaste dagarna. Lika pigg och glad som vanligt, tur att hon inte kan spegla sig...
(En bild på mitt lilla revbenspjäll)
Hon har ju även tappat en hel det muskler då hon har hållits i vila sista veckorna... Nu hoppas jag att vi kan öka på maten ordentligt om ytterligare en vecka. Sedan blir det hårdträning inför appellen.
Både Isa och Indra har löpt så jag hoppas att Accsa kan vänta någon vecka till så jag hinner tävla innan löpet.
Jag har befunnit mig i Skellefteå på regionmöte i slutet av veckan och kom hem i lördags vid 15 tiden. Vi var på ett ställe som hette äventyrshuset i fredags. Det är ett fångarna på fortet ställe med olika celler att lösa. Vi hade väldigt roligt och jag har haft ordentlig tränigsvärk efter det.
I lördags var vi och träffade dom som var med i samma föräldra utbildning (när vi väntade Emil). Vi har hållit kontakten med den gruppen och det var kul att se hur stora alla barn blivit.
Emil var mest intresserad av lilla kattungen Findus som han ständigt ville bära omkring på.
(Emil & Findus)
(Här är hela ligan Arvid, Elsa, Emil, Stella och Maya.)
Imorse när jag var ute med hundarna vi 06,30 så var det frost ute. Det käns lite depprimerande när kylan kommer tycker jag. Drykt med alla tjocka kläder som måste bylsas på Emil. Han håller som bäst på att sluta med blöjor, så det är inte helt toppen att det stundar några månader i bävernylon-overall...
Daniel har tillsammans med två kollegor intagit Nyköpings djupa skogar där dom ska vara med i en multisport tävling för poliser. Det känns som om han kommer skaffa sig stans fetaste träningsvärk innan helgen. Här kan ni läsa om hans lilla äventyr http://www.policeadventure.se/ Hans lag heter Falunpolisen.
Vi ska tillbringa helgen i Södertälje och titta på Daniels kollegor från hundenheten när dom tävlar polishunds SM. Vi får hoppas att Daniel kommer kunna gå tills dess.
Nu ska jag slå igång lite tvätt, kissa hundar och sova...
:-) Anna