hogosta

Vi har haft väldiga bekymmer med våran dator? Daniel har konfigurerat hela hårdisken och sedan lagt in allt igen. Han passade då på och lägga in en nyare version av dreamweaver, som inte alls fungerade på samma sätt som vårat förra program, nåja det har i alla fall löst sig nu.

 

Det har hänt mycket sedan jag bloggade förra gången:

Indra,
18/6 var vi in till Falu djursjukhus och injicerade ledvätska i knät och tog bort stygnen. Detta verkade tyvärr inte gett så mycket effekt då vi kan se att hon haltar efter långa simpass. Hon reagerade också på sina värktabletter och fick diarré så dom fick vi sluta med och fick en flytande magmedicin att ge tills magen blev bättre. Nu är magen bra igen och vi ska prova ge värktabletter igen. Vi kämpar vidare med simningen.
Måndagen v30 kommer vi träffa den opererande veterinären på Strömsholm. Han kommer då undersöka Indra och ge oss en bättre bild av vad Indra har för framtidsutsikter. Han har dock förberett oss på att inte hoppas på för mycket?

 

MH för Enduros A-kull,
16/6 var det så dags för det efterlängtade MHt. Det var verkligen kul att träffa alla. Även mamma Miss och Pappa Nicke var där.

MHt gick helt ok, jag hade nog trott att Accsa skulle vara mer nyfiken på spökena? Dom tyckte hon var riktigt läskiga. Jag vart lite besviken på ljudkänsligheten, det berodde inte på Accsas reaktion utan mer på banan. När skramlet började låta gjorde hon en undanmanöver och stod sedan helt lugnt och tittade på skramlet tills det tystnat. Stigen som vi gick efter används av figgarna när dom ska gå vidare mot spökskjulen och Accsa tog upp deras spår och försvann ner till spökskjulet. Hon kom dock direkt när jag kallade på henne och tittade utan att bry sig på skramlet. Men i och med att jag behövde kalla in henne fick hon en 2a på det (2 syskon gjorde exakt samma sak).  Ja ja det känns väl lite som om det kvittar, men lite irriterande var det tycker jag. Banans utformning i övrigt var lite si och så tycker jag. Även om dom ska vara lika överallt så tycker jag att det är en hel del skillnader på banorna runt om i landet. Beskrivaren testledaren och figgarna på Accsas MH tyckte jag dock gjorde ett mycket bra jobb!

Efter MHt fick Accsa vara lite fotomodell åt Christer och Carina (nya delägarna i Norpatorps kennel). Dom behövdes inte skämmas över sin foderhund sa dom, tur :-)

Sedan blev det lydnadsträning på klubben, Ingrid drillade oss för fullt. När vi kom hem till Ove så var maten förberedd, vilken kille! Ingrid, du måste berätta för honom att han är omtalad för sina färdigheter i köket över hela cyber världen nu? Vi åt goda grillspett och hade en mycket trevlig kväll!! Morgonen efter la vi spår på dom nyslaga gärdena i regnet. Vi åkte hem och åt frukost innan vi åkte och tog spåren. Det blev väl lite väl lång liggtid (över två timmar). Dom fick jobba ordentligt för att hitta sina pinnar.

Efter att spåren var tagna så åkte vi och tränade mer lydnad på klubben.  Det var verkligen en trevlig och lärorik helg! Tusen tack Ingrid och Ove ni är verkligen toppen!!

Skyddsläger i Skräddartorp,
Samma glada gäng som förra året var återigen på plats nere i kloten för att hårdträna en vecka. Vi hade fantastiskt fina dagar ända fram till midsommar, då det bara regnade regnet höll sedan i sig hela helgen.  


Men det har varit en toppen vecka med mycket skydd men även sök, uppletande, spår och lydnad.

Varje morgon inleddes med platsliggning med skott. Accsa ligger verkligen lugnt och fint! Vi har fått med oss många bra saker hem igen nu att jobba vidare med. Tack Monica för att vi var välkomna i år igen!!

Daniel har fått slita ordentligt under veckan. Jonny gruppens andra figge hade ont i ryggen så Daniel fick figga ensam i skyddet. Han ser förfärlig ut utan kläder på, fina blåmärken här och var. Så går det när man inte vill låna Jonnys skyddsbyxor? Han har tagit sitt förnuft tillfånga och ska nu beställa lite egna skyddskläder. 

Daniel lånade även en trevlig malle tik lite då och då under veckan. Han har fått erbjudande att köpa den och ska fundera igenom hur han ska göra med allt i framtiden. Han börjar mer och mer inse att Indra kanske inte kommer kunna bli kvar, även om det gör ont i hjärtat. Målsättningen är att komma in på hundenheten inom 2-3 år. Så senast nästa vår vill han i så fall inskaffa en ny hund. Fortsättning på detta lär följa?

Nu är vi hemma igen och har packat ur husvagnen, ätit badat och nu ska vi krypa i säng och titta på tv. Man har ingen koll på vad som händer i världen när man varit i skogen en vecka.

/A

I torsdags förra veckan var det så dags för Indras operation på Strömsholm. Vi lämnade in henne vid 09 på morgonen och vid 15 tiden hörde veterinären av sig.
Vi hade hela tiden trott att det skulle vara menisken eller ett trasigt korsband som varit problemet. Det visade sig vara betydligt värre än så...
Brosken i Indras knä var död. Veterinären hade tadit bort död brosk på en yta av 2x3 centimeter (det är mycket på ett litet schäfer knä). Detta har varit en medfödd defekt som är extremt ovanlig på schäfrar. Brosken i knät hade troligen börjat dö redan när Indra var valp, nu är hon 3,5 år. För att underlätta lite så har veterinären nu ändrat lite i knävinkeln och hoppas på så sätt kunna minimera smärtan. 

Vi frågade lite om hur han trodde att framtiden skulle se ut för Indra. Detta var vad vi fick höra, Indra kommer aldrig någonsinn kunna hålla på med skydd igen så polishund är helt uteslutet (hon skulle ha gjort L-test för 14 dagar sedan). Om Daniel skulle ha påbörjat räddningshundsutbildning idag skulle veterinären råda honom att låta bli. Men nu när han bara har slutprovet kvar så kanske hon skulle kunna klara detta. 

Vi ska rehabilitera i 6 veckor och sedan ska den opererande vererinären mer bestämt uttala sig om vad Indra har för möjligheter. Vi hoppas och vill tro på att hon iallafall kan hålla för lydnad och spår. En hund som Indra mår verkligen dåligt av att inte få jobba. Det gör ont i hjärtat att se henne nu när hon bara fått gå i koppel i snart 8 veckor... 
Kommer vi till det läget att hon inte blir bättre än så här och måste ta smärtlindring varje dag för att fungera, samt aldrig mer gå lös... ja då har vi inga alternativ... det är inte ett värdigt liv för en hund som Indra.  

Men vi tänker ge gärnet med rehabiliteringen nu. Indra älskar att simma, vi har varit där flera gånger. Hon dyker i från rampen och personalen gillar denna badbrud skarpt.


Hoppet är det sista som lämnar människan och vi tänker kämpa allt vi kan för att få tillbaka våran aktiva lilla schäferflicka!

//A